Jag älskar att prata i telefon med D, vi la precis på efter att ha pratat i en timme. Vi träffas varje dag, sover ihop nästan varje natt, men lyckas ändå ha något att prata i telefon. Jag ringde för att jag ville vara den första att gratulera och ta (en falsk) ton på hans födelsedag, även om jag hade kunnat somna för både en och två timmar sedan. För att jag nu ska kunna krypa till kojs, för ovanlighetens skull utan hans rygg att krypa intill, berättade D en saga för mig (ur Trolles trafikskola) med världens pyttigaste röst.

/Mycket kärlek