Direktlänk till inlägg 25 februari 2011
Jag älskar att prata i telefon med D, vi la precis på efter att ha pratat i en timme. Vi träffas varje dag, sover ihop nästan varje natt, men lyckas ändå ha något att prata i telefon. Jag ringde för att jag ville vara den första att gratulera och ta (en falsk) ton på hans födelsedag, även om jag hade kunnat somna för både en och två timmar sedan. För att jag nu ska kunna krypa till kojs, för ovanlighetens skull utan hans rygg att krypa intill, berättade D en saga för mig (ur Trolles trafikskola) med världens pyttigaste röst.
/Mycket kärlek
Jag önskar att ord inte betydde så mycket eller att tystnad sårade så hårt. ...
Jag kom precis till insikt med mig själv. Även om det stödjer uttalanden i det förra inlägget så känns det lite lättare mitt i tentaångesten. - Varning för ett långt och kanske onödigt inlägg - Jag har två bröder, en helbror och en ha...
Jag borde plugga. Jag borde verkligen plugga. Men en obekväm känsla i magen hindrar mig och tar ifrån mig hela min koncentrationsförmåga. Jag är hemma igen. Det känns bra och dåligt på samma gång. Jag har haft en riktigt bergochdalbana under m...
Nu är det bevisat. Det är något fel på mig. Jag kan inte förklara det själv, det är bara en känsla. Otacksamhet mot det jag har, en önskan om någon med samma mål och ett behov av förståelse. Utan förståelse kan ingen lära känna mig och förstå varför ...
En dag kvar. Så mycket som jag längtar efter D's närhet, doft och kropp. Jag behöver hans trygghet, jag saknar hans kärlek och all bekräftelse han ger mig. Normalt sett är jag väl inte direkt känd för att söka andras bekräftelse, men det har hänt myc...