Jag börjar om på nytt och väljer att ge livet, mig själv och bloggen en ny chans. Den här bloggen skapas inte för att ge dig en direkt inblick i mitt liv, utan för att ge mig en möjlighet att få skriva ner och ventilera mina tankar för mig själv. För att göra dig ännu mer besviken, så kommer jag till en början vara anonym. Inte för att jag inte står för vem jag är, mina handlingar och mina tankar, utan för att det är ingen nödvändig information för dig som läsare. Antingen har du hittat hit för att du själv har fått adressen av mig, eller inhalkandes på ett bananskal - oavsett är du välkommen hit, men söker du en öppen och offentlig blogg med människor som utlämnas sig själva så kan du googla ordet blogg för att sedan välja och vraka.

On my mind;

Igår pratade vi för första gången om framtiden på allvar, ett samtal som jag både har längtat efter och fruktat. Men när D låg intill mig och sa de ord jag visste skulle komma så kände jag mig på något sätt ändå trygg inombords. Han sa till mig att han inte ville kräva att jag skulle släppa hela mitt liv för att följa med honom i en flytt till en okänd stad, men jag sa vad jag har känt de senaste två månaderna:

"Om jag lämnar det jag har här, kommer jag sakna det något fruktansvärt, men jag vet att jag alltid kan komma tillbaka. Om jag stannar kvar här utan dig, kommer jag alltid undra vad jag förlorade och veta att jag ångrar mig."

Jag vill vara med dig, jag har aldrig känt mig så här säker i hela mitt liv. Jag har haft långa förhållanden som inte har gett mig något, men du har gett mig så mycket. Jag vill inte stressa in i någonting, men framtiden kommer krypandes och vi måste vara realistiska. Du vet att du bara behöver säga till, jag följer dig vart du går.

/Med kärlek