Direktlänk till inlägg 4 april 2011
Fem
Nu var det ett tag sen sist. Så mycket har hänt och ingenting samtidigt.
D har flyttat till Göteborg och jag har hittills spenderat en vecka kvar här utan honom. Det är jobbigt, på sitt sätt, men jag gör mitt bästa för att inte klaga. Problemet är bara att jag har vant mig vid att ha honom omkring mig, vakna bredvid honom på morgnarna, krypa in i hans famn och begrava näsan i hans halsgrop. Det värsta är att somna på nätterna, då jag är van att lyssna till hans hjärta och andning när jag själv har svårt att lugna ner mitt. Vi lovade varandra att vi skulle försöka att ses åtminstone varannan helg, även om det inte alltid kommer att fungera. Det innebär även att D kommer hem på fredag, bara fyra dagar kvar.
Många frågar mig hur jag kommer klara det här, för rent enkelt sätt har vi fem månader distansförhållande framför oss. Än så länge känns det okej, jag har aldrig känt mig så här trygg i ett förhållande tidigare så känner ingen direkt oro. Dessutom tänker jag på att även om det här blir för jobbigt och det inte fungerar, så har jag försökt - och det kommer jag aldrig någonsin kunna döma mig själv för. Jag har haft de lyckligaste tre månaderna i mitt liv hittills tillsammans med D.
Det har även ägt rum ett flertal diskussioner sedan sist, som vanligt är det tjejerna i min omgivning som står för det. K och jag hade en mindre diskussion som gjorde stor, men det är löst idag och jag tror att mycket av det som sades behövdes sägas. Ibland måste man få ventilera även om sin bästa vän till den samme, så stabil borde vår vänskap vara vid det här laget att den inte skadas av det.
L har även kommit tillbaka in i mitt liv, det var en kort och smärtfri process - trodde jag. Hon bad mig tidigare mer eller mindre att dra åt helvete och berättade för mig vilken dålig vän jag var, just eftersom jag gjorde vad jag ansåg att en bästa vän skulle göra. När vi träffades för ett par veckor sen sa hon inte förlåt, men att vi var okej. Nu har hon tydligen förväntningar eller åtminstone krav på mig, något jag inte känner att jag behöver leva efter. Jag är inte hennes vän, hon är inte min. Faktiskt.
En annan som har kostat mig mer i energi än vad jag har fått tillbaka är M, henne har jag inte hört av på snart två månader. Hon och L går under samma kategori, även om det finns en skillnad mellan dem. Enkelt förklarat så anklagade M mig för saker som jag inte vet var de kom ifrån, men tydligen dök detta upp utifrån hennes paranoia, varpå hon sa upp kontakten med mig. Eller snarare inte sa någonting.
Fler tjejer har dykt upp och försvunnit ur mitt liv, på något sätt berör det mig inte längre. Jag har vänner som betyder mycket, de andra kan vara. Eftersom jag har så bra vänner behöver jag inte göra mig till för att få fler. Jag vet att jag låter hård, men de som känner mig vet att jag inte alls menar så. Istället är det en försvarsmekanism.
Just nu lever jag i en lugn tystnad, men det känns precis som lugnet före stormen. Kan det vara nästa veckas tenta som spökar? Inte omöjligt. Idag har jag i alla fall avklarat två mindre skolarbeten, och iakttagit katten jaga en fluga genom hela lägenheten. Fruktansvärd produktiv dag.
/Med kärlek
Jag önskar att ord inte betydde så mycket eller att tystnad sårade så hårt. ...
Jag kom precis till insikt med mig själv. Även om det stödjer uttalanden i det förra inlägget så känns det lite lättare mitt i tentaångesten. - Varning för ett långt och kanske onödigt inlägg - Jag har två bröder, en helbror och en ha...
Jag borde plugga. Jag borde verkligen plugga. Men en obekväm känsla i magen hindrar mig och tar ifrån mig hela min koncentrationsförmåga. Jag är hemma igen. Det känns bra och dåligt på samma gång. Jag har haft en riktigt bergochdalbana under m...
Nu är det bevisat. Det är något fel på mig. Jag kan inte förklara det själv, det är bara en känsla. Otacksamhet mot det jag har, en önskan om någon med samma mål och ett behov av förståelse. Utan förståelse kan ingen lära känna mig och förstå varför ...
En dag kvar. Så mycket som jag längtar efter D's närhet, doft och kropp. Jag behöver hans trygghet, jag saknar hans kärlek och all bekräftelse han ger mig. Normalt sett är jag väl inte direkt känd för att söka andras bekräftelse, men det har hänt myc...