Direktlänk till inlägg 11 mars 2011
För en vecka sen skrev jag ett jättelångt inlägg som aldrig hann skrivas färdigt och publiceras, kanske är det lika bra. Jag var nervös och känslig och förmodligen blev inlägget överdrivet sentimentalt. Sen dess har jag dock fastnat i en känsla av maktlöshet och tomhet, som jag känner igen alldeles för väl. För att ge dig en känsla av vad jag känner har jag sparat en del av det gamla inlägget som inte publicerades.
"För han, i sällskap med nästan alla mina vänner, ser en tjej med hjärtat på rätt sida, självförtroendet i ryggen och med lösningen till det mesta. För mycket av min tid går till att ta hand om mina vänner, oroa mig för mina vänner, och ofta glömmer jag bort mig själv. Jag ska dock inte påstå att det är något som jag gör omedvetet."
Jag är inte på en bra plats just nu, i veckan får det därför bli lite självkurering. Hade helst velat låsa in mig redan idag, gömt mig för omvärlden och låtsas som om tiden stannar upp för en stund. Men på grund av dagens tenta (som jag lämnade in blank) har jag lovat mig en kväll i festandets tecken, med de första sex timmarna bakom och de resterande tre plus framför. Imorgon fyller en vän år, så det är en fest jag har lovat och inte vill missa. Men därefter blir det nog lite tid för mig själv, det var alldeles för länge sedan.
I helgen träffade jag D's föräldrar och släkt, och helgen blev mer sentimental och påfrestande än vad jag hade väntat mig. Dessutom fick vi veta att han kommer utföra sitt examensarbete i Göteborg, och därmed åka hem redan om två veckor. Självklart kommer han tillbaka ibland, men som det känns så är det på lång sikt en definitiv flytt. Det har väl inte sjunkit in än, men det gör det säkert när jag ger mig själv möjlighet att känna efter.
En fika tillsammans med A igår påminde mig om gamla tider, om mig själv och tillät mig att ventilera och hjälpte mig på insikt om flera saker. Så som han alltid gör. Det kändes bra, jag har verkligen saknat det vi två hade. Men det är alltid efter våra träffar jag inser att jag behöver känna efter, han vet hur han ska få mig att må bra men även att reagera över det dåliga. En sån vän som man behöver ibland, och dessa finns det inte många av.
/Med kärlek
Jag önskar att ord inte betydde så mycket eller att tystnad sårade så hårt. ...
Jag kom precis till insikt med mig själv. Även om det stödjer uttalanden i det förra inlägget så känns det lite lättare mitt i tentaångesten. - Varning för ett långt och kanske onödigt inlägg - Jag har två bröder, en helbror och en ha...
Jag borde plugga. Jag borde verkligen plugga. Men en obekväm känsla i magen hindrar mig och tar ifrån mig hela min koncentrationsförmåga. Jag är hemma igen. Det känns bra och dåligt på samma gång. Jag har haft en riktigt bergochdalbana under m...
Nu är det bevisat. Det är något fel på mig. Jag kan inte förklara det själv, det är bara en känsla. Otacksamhet mot det jag har, en önskan om någon med samma mål och ett behov av förståelse. Utan förståelse kan ingen lära känna mig och förstå varför ...
En dag kvar. Så mycket som jag längtar efter D's närhet, doft och kropp. Jag behöver hans trygghet, jag saknar hans kärlek och all bekräftelse han ger mig. Normalt sett är jag väl inte direkt känd för att söka andras bekräftelse, men det har hänt myc...